svenska

HIPPOs reflexäventyr

 
Det var onsdag och som vanligt var Henri och Hanna på väg hem från klubben när de såg en konstig figur gå framför dem på vägen. Det var så mörkt att de inte kunde se mer än suddiga konturer.

När Hanna och Henri lagt sig på kvällen funderade de vem den konstiga figuren kunde vara. Henri tyckte att den liknade Mårran i mumintrollens berättelser. Men Hanna tvivlade på det. Figuren var för liten för att vara Mårran. Hon gissade att det var en jultomte. De var ju redan ute och tittade in i fönstret för att se om barnen var snälla. Henri och Hanna funderade så mycket att de blev trötta, och snart sov de gott.

Ännu vid frukostbordet undrade de över den underliga figuren. De frågade mamma och pappa om de kunde gissa vem eller vad det var. Men mamma och pappa bara skrattade. Kanske det var en jättestor hare. ”Inte finns det sådana”, svarade Henri och Hanna med en mun.

Snart var det åter onsdag och klubben var slut för dagen. Henri och Hanna hade beslutat att de nog den här gången skulle ta reda på vem den konstiga figuren var. De promenerade ordentligt längst ute på vägrenen och se, där var figuren igen! De ökade farten för att komma ifatt figuren när de såg en bil komma körande bakom dem. I strålkastarljuset syntes figuren litet bättre, men bara litet. Ändå var det något väldigt bekant över honom.
 
Henri och Hanna gick ännu snabbare och kom allt närmare figuren. Slutligen fick de fatt i honom och ropade åt honom att stanna. Och hör och häpna! Det var ju grannens Lasse! Henri och Hanna berättade hela historien för Lasse. Sen sade de till honom att han absolut måste skaffa sig en reflexbricka så fort som möjligt så att han skulle synas bättre i mörkret.

Nästa onsdag när de tre vännerna vandrade hem lyste en fin reflexbricka tydligt och starkt på allas jacka när en bil passerade dem.

Så var sagan slut.

KOM IHÅG ATT ANVÄNDA REFLEX!